FoU-Rapport nr 024 från FoU-enheten i Södra Älvsborg - Rehabilitering för äldre.
Utvärdering av utbildningsinsatserna. Slutrapport. Projektområde Borås- och Skene lasarett, Södra Älvsborgs hälso- och sjukvårdsområde samt Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner.
FoU-Rapport nr 024 från FoU-enheten i Södra Älvsborg - Rehabilitering för äldre.
Utvärdering av utbildningsinsatserna. Slutrapport. Projektområde Borås- och Skene lasarett, Södra Älvsborgs hälso- och sjukvårdsområde samt Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner.

Project number : 630
Created by: Pia Hendberg, 2006-05-17
Last revised by: Ronny Gunnarsson, 2010-04-02
Project created in: FoU i Västra Götalandsregionen

CompletedCompleted

1. Översiktlig projektbeskrivning

Populärvetenskaplig sammanfattning av projektet

Projektområdet Borås och Skene lasarett Södra Älvsborgs hälso- och sjukvårdsområde samt kommunerna Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn valde att använda en del av utvecklingsmedlen från Socialstyrelsen, "Rehabilitering för äldre – rehab 300", till utbildning av vårdpersonalen inom äldreomsorgen i de fyra ovanstående kommunerna. Vårdpersonalen inbjöds till en föreläsningsserie för att förbereda och utbilda dem inför förmodade nya rehabiliterande arbetsuppgifter. Den teoretiska och praktiska handledningen som gavs av arbetsterapeuter och sjukgymnaster utformades olika inom de medverkande kommunerna. Utbildningsinsatserna pågick mellan maj 1996 till januari 1997.

Syftet med utvärderingen var att undersöka om en teoretisk och praktisk utbildning gav ett förändrat tänkande och arbetssätt hos personal inom äldrevården.

Utvärderingen gjordes i form av en hemskickad enkät till 10% av personalen före utbildningsinsatsen samt en respektive 12 månader efter utbildningsinsatsen.

Resultatet visar att:

Typ av projekt

Utvecklingsprojekt

MeSH-termer för att beskriva typ av studier

checked Programutveckling (Program Development)


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

information Added MeSH terms
Questionnaires
Predetermined sets of questions used to collect data - clinical data, social status, occupational group, etc. The term is often applied to a self-completed survey instrument.
Lectures
Works consisting of speeches read or delivered before an audience or class, especially for instruction or to set forth some subject. They are differentiated from ADDRESSES [PUBLICATION TYPE] which are less didactic and more informational, entertaining, inspirational, or polemic. (From Random House Unabridged Dictionary, 2d ed)
Geriatric Nursing
Nursing care of the aged patient given in the home, the hospital, or special institutions such as nursing homes, psychiatric institutions, etc.
Nursing
The field of nursing care concerned with the promotion, maintenance, and restoration of health.
Knowledge
The body of truths or facts accumulated in the course of time, the cumulated sum of information, its volume and nature, in any civilization, period, or country.
Inservice Training
On the job training programs for personnel carried out within an institution or agency. It includes orientation programs.

Projektets delaktighet i utbildning

checked Ej del i utbildning


(Only selected options are displayed. Click here to display all options)

2. Projektorganisation och finansiering

Arbetsplatser involverade i projektet

information Added workplaces
Landsting - Västra Götalandsregionen - Närhälsan - Övrigt

Tutor

Ronny Gunnarsson
Adjunct Professor at University of Gothenburg, Sweden, Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Närhälsan FoU-centrum Södra Älvsborg

3. Processen och projektets redovisning

Hur långt har projektet framskridit?

Projektet slutfört

Projektstart (när planeringen påbörjas och börjar dokumenteras skriftligt)

1996-05-01

Datum då projektet är slutrapporterat

1998-01-01

Publikationer från detta projekt

Detaljerad projektbeskrivning

Bakgrundsbeskrivning

REHABILITERING FÖR ÄLDRE
Ger en teoretisk och praktisk utbildningsinsats i rehabilitering resultat i form av förändrat tänkande och arbetssätt hos personal inom äldrevården?

INLEDNING
Ädelreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992, innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och funktionshindrade (Socialstyrelsen 1995). Socialstyrelsen med flera har gjort ett flertal granskningar om hur utfallet blivit av Ädelreformen och pekat på brister inom rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning samt organisation, planering och samverkan mellan olika huvudmän (Landstingsrevisorerna 1995, Ädelreformen- slutrapport 1996).

Före Ädelreformen hade patienter i många fall fått vistas på sjukhus under långa perioder, ibland halvårsvis trots att de varit medicinskt färdigbehandlade sedan länge. Efter Ädelreformens genomförande har patienterna återvänt hem eller till annat boende direkt efter en sjukhusvistelse och inte erhållit den uppföljning i rehabiliteringshänseende som varit önskvärt. Detta eftersom det på många håll bland annat rått oklarheter om var gränserna avseende rehabiliteringsansvaret går mellan kommun och landsting (Socialstyrelsen 1995). Resultatet har blivit onödigt lidande för patienten och ökade kostnader för samhället på grund av återinläggningar, ökat behov av hemtjänst och större insatser från de anhöriga.

1995 initierade Socialstyrelsen projektet "Rehabilitering för äldre" och anslog 300 miljoner kronor för genomförandet. En förutsättning för att dessa utvecklingsmedel skulle delas ut var att en gemensam plan för hur pengarna skulle användas upprättades inom respektive landsting och dess tillhörande kommuner.

För att rehabiliteringen skall fungera effektivt behövs ett utökat samarbete mellan länssjukvård, kommun - och primärvård. Ingen patient skall bli hängande i luften för att rutinerna kring överrapportering inte fungerar. Rapportering mellan olika huvudmän har organiserats på olika sätt. I vissa landsting/kommuner sköter MAS ( Medicinskt Ansvarig Sköterska) rapporteringen, hos andra ansvarar en biståndshandläggare rapportering och organisering av rehabresurserna (Ekeström 1996, Svenska Kommunförbundet 1996). Ett tredje sätt är att distriktssköterskan fungerar som "spindeln i nätet".

En stor fråga är vem som skall genomföra rehabiliteringen. Det är orimligt att tro att distriktsarbetsterapeuter (DAT) och distriktssjukgymnaster (DSG) skall, ur ett tidsperspektiv, hinna med att rehabilitera alla vårdtagare. Inte ens om antalet DAT- och DSGtjänster mångdubblas och dagrehabliteringsavdelningar öppnas kommer alla vårdtagare kunna rehabiliteras tillfredsställande därtill är behovet allt för stort.

År 2005 beräknas 20% av befolkningen vara över 65 år, 1993 var andelen 16% det vill säga en ökning med cirka 25% (Golcher J:son, Hallberger 1996). Antalet äldre ökar dramatiskt och antalet äldre äldre (> 80 år) ökar mest. Detta kommer att avspegla sig i ett ökat antal frakturer, skallskador etc. Prognoserna när det gäller detta skadepanorama går mot en fördubbling år 2000 gentemot 90-talets början. Vi kan också förvänta oss en ökning av antalet strokefall och hjärtsjukdomar. Det är orimligt att tro att alla dessa patienter skall kunna färdigrehabiliteras på sjukhus.

Lösningen på rehabiliteringsbehovet och samtidigt krav på oförändrade eller till och med minskade kostnader för rehabilitering måste finnas på annat håll. Anhöriga kommer att få ta ett större ansvar än i dagsläget, undersköterskor och vårdbiträden inom äldrevården kommer att få arbeta med rehabilitering i mycket större utsträckning än tidigare. Dessa arbetar närmast vårdtagarna och känner dem väl sedan tidigare, men har oftast ingen eller mycket lite utbildning och/eller erfarenhet av rehabilitering. För att detta skall fungera i praktiken krävs en omfattande utbildning av undersköterskor och vårdbiträden som kan bistå och genomföra rehabilitering efter handledning från distriktsarbetsterapeuter och distriktssjukgymnaster.

Bland personer som är > 65 år och har eget boende finns flera patientgrupper, till exempel reumatiker, patienter med stroke samt andra patienter med sjukdomar som för närvarande inte ryms under ÄDEL-rehabiliteringen utan sköts av primärvården. Orsaken till att de sköts av primärvården och ej av kommunen i Älvsborgs län är att de ej behöver sjuksköterskeinsats i hemmet > 14 dagar. Rehabiliteringen av äldre är uppsplittrad mellan olika huvudmän och många vinster skulle kunna inhämtas både för den enskilde vårdtagaren och landsting/kommun om resurserna samordnades.

Många försök till förändringsarbete inom vård och rehabilitering av äldre har gjorts tidigare. Oskarshamns kommun genomförde projekt Måsen under 1995 med stöd av Socialstyrelsens Ädel-50 pengar. Resultatet visar att man med rehabiliteringsinsatser kan förbättra/bibehålla ADL-funktioner och på så sätt skapa mindre beroende hos vårdtagarna samtidigt som behov av hemtjänst minskade. För att ett projekt likt Måsen skall ge en ekonomiskt vinst krävs hög beläggning vid rehabenheten samt att "rätt" patienter remitteras dit.

I Linköping ville man skapa förutsättningar för att vårdpersonal inom kommunens äldreomsorg skulle omfattas av ett rehabiliteringstänkande och rehabiliteringsinriktad arbetssätt. En utbildningsinsats genomfördes under 1995-96 och i utvärderingen utkristalliserades bl a följande:

--------------------------------------------------------------------------------

VAD ÄR REHABILITERING?
Det finns för närvarande ingen total enighet för vad rehabilitering står för. Begreppet tolkas olika utifrån vilken yrkesroll eller från vilket perspektiv personen eller gruppen har. I SoS-rapport 1993:10 sägs att: "... det i stort sett finns lika många åsikter om vad rehabilitering är som det finns människor inom hälso- och sjukvården". Själva ordet har två delar "re" som betyder "åter" samt habilitera som kommer från grekiskans "habilitas" som närmast kan översättas med duglig, lämplig. En sammanfattning av begreppet görs i SoS-rapport 1993:10 "... tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter som innebär att medicinska, psykologiska, sociala och tekniska insatser kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen." FN har i sina Standardregler definierat rehabilitering som; "...en process vilken syftar till att människor med funktionsnedsättningar skall uppnå bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller sociala funktionsförmågor och att ge dem möjligheter att förändra sina liv och uppnå ett större oberoende. Rehabilitering kan innefatta åtgärder av skilda slag, som att återställa en funktion eller kompensera förlusten eller avsaknaden av en funktion eller kompensera en funktionsbegränsning."

Höök skriver i "Medicinsk Rehabilitering: "Rehabilitering brukar användas som samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetsinriktad art som skall hjälpa sjuka och skadade att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv."

"Alla har rätt till att klara så många av sina funktioner så länge som möjligt" , så beskriver Ström Rehabiliteringens Gyllene Regel i sin bok "Aktivering i Vardagen".

Om gemene man slår upp ordet rehabilitering i t ex Bra Böckers Läkarlexikon står följande förklaring; "åtgärder som tar sikte på att avhjälpa eller begränsa särskilt de yrkesmässiga följderna av invaliditet eller sjukdom" .

På grund av att äldre många gånger har en komplex bild med diagnoser inom olika medicinska discipliner är så kallat teamarbete och samarbete mellan olika vårdgivare ett måste. En helhetssyn skall prägla rehabiliteringen där hänsyn tas till patientens sociala, fysiska och psykiska förmågor. En målbeskrivning för arbetet måste finnas, både för kortsiktiga såväl som långsiktiga mål. Givetvis skall patienten delta i upprättandet av dessa mål. Rehabilitering innebär alltså inte bara balansträning av sjukgymnast eller ADL-träning av arbetsterapeut utan är mycket vidare än så.

Mot bakgrund av ÄDEL-reformens utfall där det konstaterades att rehabilitering av äldre var eftersatt har vi valt att rikta en utbildningsinsats till vårdpersonal då det är de som efter handledning av arbetsterapeuter och sjukgymnaster skall utföra rehabinsatserna hos de äldre.

Syfte

Det primära syftet är att undersöka om en teoretisk och praktisk utbildning ger ett förändrat tänkande och arbetssätt hos personal inom äldrevården.

Frågeställning / Hypoteser

Metod: Urval

I Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner inbjöds all vårdpersonal inom äldrevården till en föreläsningsserie för att förbereda och utbilda dessa inför förmodade nya rehabiliterande arbetsuppgifter. Den teoretiska och praktiska handledningen som gavs av sjukgymnaster och arbetsterapeuter utformades olika inom de medverkande kommunerna. Utbildningsinsatserna pågick mellan maj 1996 (med uppehåll under semesterperioderna) till januari 1997. Därefter skall arbetssättet med handledning av vårdpersonal integreras i den ordinarie verksamheten.

Metod: Datainsamling

Enkäter

Antalet vårdpersonal inom äldrevården i Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner uppgår till ca 1900 personer. För att få en representativ bild av personalens uppfattningar beslöts att 10% av personalen skulle tillfrågas via en hemskickad enkät. Populationen utsågs genom systematiskt urval från lönelistor från respektive kommun. Den sammanlagda populationen i undersökningen blev 183 personer. Dessa erhöll enkät 1 (före utbildningsinsatsen). Etthundrafemtiosex personer svarade på enkät 1. Dessa erhöll enkät 2 och enkät 3 efter utbildningsinsatsen. Enkät 2 genomfördes cirka sex månader efter enkät 1 och enkät 3 18 månader efter ursprungsmätningen. Före enkätutskicken gjordes en pilotstudie på tio personer (undersköterskor och vårdbiträden, vilka ej var anställda inom de fyra kommunerna).

Enkäten bestod av 20 slutna frågor av olika karaktär exempelvis fanns Likert, Guttman - och Osgoodskalor representerade samt checkliste - och motsatsfrågor. I enkät 3 ingick tre öppna frågor. Med enkäten följde ett så kallat följebrev. Två påminnelsebrev skickades ut och med dem en ny enkät vid varje utskick.

UTBILDNING

Föreläsningar

Etik "Möten i vården"
4timmar
Kerstin Rahm

Etik "Möte med mig själv
4timmar
Kerstin Rahm

Det normala åldrandet
2timmar
Marie Paaske

Stroke
4timmar
Stroketeamet Skene Lasarett

Stroke "I era händer"
2timmar
Beryl Kornhill

Nutrition hos äldre
2timmar
Gun-Britt Fhager

Osteoporos
2timmar
A Andersson

A-S Gumelius

A Hagman

Handledning

Handledningen gavs av kommunernas och/eller primärvårdens rehabpersonal. Målet med projektet var att utfallet skulle integreras i den befintliga verksamheten med hjälp av tillfälliga förstärkningar. Förutsättningarna varierade och det var därför viktigt att varje område i samarbete med projektledarna hittade lämpliga lösningar.

Utgångspunkter:

Redovisning från kommunerna

I november 1995 gjorde Marks kommun en satsning på rehabilitering och startade Rehabenheten med en utökning av antalet rehabpersonal. Utbildning och handledning av vårdpersonal skulle ingå som en ordinarie arbetsuppgift. Rehabenheten valde därför att använda projektmedlen för att arbeta fram undervisningsmaterial.

En distriktssjukgymnast från primärvården har arbetat med praktisk handledning till vårdpersonal i Fritsla, Kinna och Örby äldreomsorgsområden.

I såväl Svenljunga som Tranemo har rehabpersonalen arbetat mer ut mot personalgrupperna i hemtjänsten. De gav då information om syftet och målet med projektet. Vårdpersonalen har getts möjlighet att diskutera aktuella ärenden och lämpliga lösningar. Tid har avsatts för uppföljning och utvärdering. Telefontider har funnits för att ge snabb tillgänglighet. Ärendeblad har utarbetats som underlättar information och överrapportering mellan personalkategorier och gynnar den enskilde vårdtagaren. Rehabpersonalen har även följt med nattpatrullerna på deras arbetspass.

Ulricehamn hade under våren och hösten 1996 problem med bemanning av rehabpersonal både inom primärvård och kommun. En satsning gjordes på att utarbeta kontakter mellan olika personalkategorier, dessutom har rehabpersonalen haft informationsmöten och hjälpmedelsvisning.

Arbetssättet i kommunerna har varierat. Gemensamt är att man erbjudit sig att följa med hem till vårdtagaren och se hur det vardagliga arbetet fungerar. Under arbetets gång har rehabtanken återknutits till föreläsningarna som givits i kommunerna.

Metod: Databearbetning

Jämförelser av enkätsvaren mellan de olika enkätomgångarna gjordes med Mann-Whitney’s test.

Resultat

Demografiska data, enkätpopulationens storlek och svarsfrekvens

Mot bakgrund av bortfallet måste viss försiktighet beaktas vid tolkning av resultaten och dess allmängiltighet för hela gruppen vårdpersonal. Samtliga personer som besvarat enkäterna är kvinnor, med en medelålder på 43 år och en medianålder på 44, variationsvidd 20-62 år.
Utbildning – föreläsningar
Information om utbildningspaketet skickades ut till alla arbetsledare i de berörda kommunerna. De som ville delta på föreläsningarna fick göra en föranmälan. Tre fjärdedelar av personalen uppger att de fått information av sin arbetsledare, cirka en tredjedel via arbetskamrater och knappt hälften har läst på de informationsblad som skickades ut. Ett fåtal har inte fått information från något håll.

I Tranemo och Ulricehamn var föreläsningarna obligatoriska. Det innebar att vårdpersonalen fick gå på betald arbetstid. I Marks och Svenljunga kommuner var deltagandet frivilligt. Vid några enheter i Marks Kommun fick vårdpersonal till och med ta ut semester för att vara med på grund av problem med att få ledigt för sin arbetsledare.

Varje föreläsningsserie lockade cirka 900-1200 anställda inom äldreomsorgen. Därutöver deltog cirka 300 personer ytterligare bland andra DAT, DSG, DSK och HAS, sammanlagt 1200-1500 deltagare/ föreläsning.
Sjuttiofem procent har skattat föreläsningsserien som bra eller mycket bra.

Utbildning – handledning

Handledning av DAT har 47% erhållit och 35% av DSG under utbildningen. Åsikterna om handledningens kvalitet och kvantitet är mycket blandade.

Tabell 1 Förändringar i uppfattningar från ursprungsvärde augusti 1996. Anges i medianvärde. (Skalvärden 0-80.)

PåståendeUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Jag får tillräcklig handledning och undervisning av DAT33+ 13 (p= 0,01)+ 24 (p=0,008)
Jag får tillräcklig handledning och undervisning av DSG37+ 4 (NS)+ 11 (p=0,04)

Attityder

Tabell 2 "Anser Du att rehabilitering ingår som en av Dina arbetsuppgifter?" Förändringar från ursprungsvärde. Anges i procent.

PåståendeUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Inte alls4- 1 (NS)+ 4 (NS)
Hos en del vårdtagare66- 11 (NS)- 19 (p=0,01)
Hos alla vårdtagare30+ 12 (NS)+ 15 (p=0,04)

Den grupp bland vårdpersonalen som beskriver rehabiliteringen som "mycket viktig" uppgår till 75% vid ursprungsmätning samt efter sex månader. Efter 18 månader är motsvarande siffra 80% Fem (ursprungsvärde) respektive tre procent (efter 6 månader) anser den "oviktig". Vid sista mättillfället är det endast en procent som anser rehabiliteringen oviktig.

Tidsbrist är ett betydande hinder för rehabiliteringens genomförande. Tjugofem procent anser sig inte alls ha tid för rehabilitering, femtio procent inte tillräcklig med tid och resterande tycker sig ha någorlunda eller gott om tid för rehabilitering.

Målsättningen för rehabiliteringen skall i första hand bestämmas av vårdtagaren själv.

Tabell 3 "Vem/vilka skall bestämma rehabiliteringens mål?" Förändringar från ursprungsvärde. Anges i procent.

PåståendeUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Anhöriga23+ 11 NS+ 24 (p=0,004)
DAT63+ 16 p=0,04)+ 17 (p=0,03)
DSG72+ 13 NS+ 16 NS
DSK45+ 12 NS+ 23 NS
HAS*16- 1 NS- 3 NS
Oms.utredare/biståndsbed.19+ 5 NS- 1 NS
PAL**63- 2 NS+ 13 NS
Usk/biträden64+ 7 NS- 1 NS
Vårdtagaren själv94+ 1 NS- 1 NS

* HAS Hemtjänstassistent/Enhetschef/Verksamhetschef

** PAL PatientAnsvarig Läkare

Reflexioner

Drygt 85% reflekterar dagligen (alltid eller ofta) över vårdtagarens rehabilitering vid alla tre mättillfällena. De som tar del av vårdtagarnas rehabiliteringsplan, antingen "hos alla" eller "hos en del" är 92% vid ursprungsmätningen och cirka 95% efter 6 respektive 18 månader. Vad vårdpersonalen reflekterar över fördelas enligt Tabell 4, sid 14.

Tabell 4 "Vad brukar Du reflektera över (när det gäller vårdtagarnas rehabilitering)? Förändring från ursprungsvärde. Anges i procent.

ReflexionUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Nödvändig arbetsinsats84+ 4 NS+ 7 NS
Rehabiliteringens innehåll80+ 9 NS+ 12 (p=0,04)
Rehabiliteringens mål88- 1 NS+ 3 NS
Rehabiliteringens uppföljning86- 10 NS- 9 NS

Den viktigaste förutsättningen för en god rehabilitering är enligt vårdpersonalen "gott om tid".

Tabell 5 "Vilka av följande faktorer är viktiga för en god rehabilitering?" Förändring från ursprungsvärde. Anges i procent.

PåståendeUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Anatomiska kunskaper89+ 3 NS+ 7 NS
Empatisk förmåga88+ 1 NS+ 7 NS
Gott om tid99+ 1 NS0 NS
Hjälpmedel96- 1 NS0 NS
Kunskaper i rehabilitering94+ 5 NS+ 5 NS
Teamarbete940 NS+ 3 NS

Vårdpersonalens rehabiliteringsroll

Tabell 6 Förändringar i uppfattningar från ursprungsvärde augusti 1996
Anges i medianvärde. (Skalvärden 0-80.)

PåståendeUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Jag är säker på min roll i rehabiliteringen41,5+ 1 (NS)+ 4,5 (NS)
Jag har tillräckliga kunskaper om rehabilitering22+ 13 (p= 0,001)+ 30 p=0,0002)
Jag ser mig som en resurs i rehabiliteringen65- 1 (NS)- 5 (NS)
Vårdtagarna skall aktiveras75- 3 NS- 4 (p=0,04)

Handlingsberedskap

Tabell 7 "Hur skulle Du agera om en vårdtagare vägrade ta sin medicin?"
Förändring från ursprungsvärde. Anges i procent.

ÅtgärdUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Övertala/lirka90+ 4 NS+ 10 (p=0,02)
Kontakta DSK90+ 4 NS+ 2 NS
Kontakta kollegor83+ 1 NS+ 9 (p=0.03)

Endast i ringa omfattning kontaktades läkare eller arbetsledare.

Tabell 8 "Hur skulle Du agera om en vårdtagare vägrade delta i rehabilitering?" Förändring från ursprungsvärde. Anges i procent.

ÅtgärdUrsprungsvärdeEfter 6 månaderEfter 18 månader
Övertala/motivera96+ 2 NS+ 4 NS
Ingenting, vårdtagaren bestämmer17+ 8 NS+ 4 NS
Kontakta DAT70+ 2 NS+ 13 (p=0,06)
Kontakta DSG66+ 2 NS+ 19 (p=0,005)
Kontakta DSK58+ 6 NS+ 9 NS
Kontakta HAS30- 5 NS+ 5 NS
Kontakta läkare130 NS+ 7 NS
Kontakta kollegor840 NS+ 8 NS
Kontakta biståndbed/omsorgsutredare16- 4 NS- 4 NS
Kontakta anhöriga45- 1 NS+ 2 NS

--------------------------------------------------------------------------------

REDOVISNING ÖVRIGA SYNPUNKTER

"Hur skulle Du beskriva de möjligheter och svårigheter Du har i Ditt rehabiliteringsarbete idag?"

Möjligheter:

Nio procent skriver att de har ett bra samarbete med sjukgymnast och arbetsterapeut vilket ger en god rehabilitering. De tycker också att tillgången till lättarbetade hjälpmedel är god och underlättar arbetet.

"Vi får bra hjälp av AT och SG när det gäller hjälpmedel och ta med träning i dagliga aktiviteter."

Tolv procent svarar att möjligheter till rehabilitering finns, då de träffar vårdtagarna så gott som dagligen och kan uppmuntra till träning i "det dagliga livet".

"Möjligheterna består av att vi försöker ta tillvara allt stort som smått som vårdtagaren kan göra själv."

"Möjligheter är att uppmuntra till att göra det de klarar själva samt vänta ut även om det tar tid (om vi hinner vänta)."

Svårigheter:

Fyrtiofyra procent anger tidsbristen som en stor svårighet.

"Efter de indragningar som skett på personalsidan är tiden mer knapp. Vårdtyngden växlar och periodvis gäller det bara att hålla allt flytande. Som vårdare mår man inte bra när man ej kan vårda på det sätt man skulle vilja."

" Att hinna med så att man inte tar ifrån dem det de har tränat upp. Det är tråkigt att vi inte hinner ta en promenad med dem."

"Ont om tid, för lite personal."

Fjorton procent tycker det är svårt att motivera vårdtagarna då de ofta är gamla och svårt sjuka.

"Många patienter skulle kunna klara sig bättre, om livsviljan fanns. Vad gör man när det bara är helt apatiska och inget vill."

Fyra procent anger att de saknar den kunskap som krävs och önskar mer utbildning.

" …saknar kunskap som jag tycker är viktig.."

En synpunkt som framkom var att det är svårt att rehabilitera i hemmiljö på grund av trånga utrymmen.

"Har Du den utbildning som Du anser Dig behöva för att känna Dig trygg inom Ditt arbete inom äldrevården idag?"

Ja 71,4%

Nej 24,2%

Ej svar 4,4%

"Om nej, vad saknar Du?"

Bland annat efterlyser vårdpersonalen utbildning i rehabilitering, psykiatri och medicinska kunskaper. Dessutom eftersöks undersköterske- och omvårdnadsutbildning.

"Har Du några andra kommentarer eller synpunkter som Du vill delge oss?"

Återigen påtalades tidsbristen som ett hinder i rehabiliteringsarbetet. Flera beskriver svårigheter med kommunikation och att ge instruktioner eftersom många vårdtagare är dementa. Fortsatt utbildning i rehabilitering önskades.

"Rehabilitering är bra för alla som är eller blir sjuka, skall utföras med försiktighet och stor empati. Finns inte den hjälper inga skolor eller kurser."

"God omvårdnad -livsvillkor. Värdesätta omvårdnadsarbetet. Arbetsvillkor förbättras och omvårdnaden framhävs, ger duktiga och engagerade vårdare i framtiden."

"Undersökningen bra, får fram fakta hur vårdarbetet är. Hoppas att de som tar beslut i kommun, landsting och regering tar del av vad undersökningen visar och bryr sig."

…."Man önskar man vore en god fe som med sitt trollspö kunde fördubbla vårdpersonalen och ge de gamla och sjuka mer personlig omvårdnad…".

Diskussion

Anledningen till att enkät via systematiskt urval valdes som utvärderingsmetod var den stora grupp som vårdpersonalen i de fyra kommunerna utgjorde (1900 personer). Populationsstorleken uteslöt därför totalundersökning via enkät eller intervju.

Fördelningen i åldersgrupper ger vid hand en stor snedfördelning i åldershänseende där grupperna 40-49 och 50-59 år utgör 58% av gruppen som helhet medan grupperna 20-29 och 30-39 år endast är 37%. Stora grupper kommer inom snar framtid gå i pension och behov av vårdpersonal i den öppna hälso- och sjukvården kommer att öka. Rekrytering och nyanställning av yngre personal är nödvändig. Vilken planering har arbetsgivarna för framtiden? Vilken sorts personal vill man rekrytera? Med tanke på att man vid några enheter inte ens gav sina medarbetare chans att delta i en utbildning (var tvungna att gå på ledig dag eller ta ut semester) som var helt gratis och dessutom skräddarsydd för denna personalkategori ställer vi oss frågan vilket klimat som råder i allmänhet och då det gäller rekrytering av personal i synnerhet. Jerzy Einhorn har sagt "Personalen är den viktigaste kvalitetsfaktorn inom vård och omsorg."

Vårdarbetet har låg status och låga löner. I detta både fysiskt och psykiskt krävande arbetet saknas männen. Kvinnor får ta det största ansvaret för vård och omsorg både privat och i arbetslivet.

Eftersom arbetet inom hemtjänsten gått från insatser av social karaktär (städa, handla, laga mat etcetera) till rena hälso- och sjukvårdsinsatser är det alarmerande att utbildningsnivån är så låg. Endast drygt hälften har undersköterskeutbildning. En majoritet anser sig ha den utbildning de behöver för att känna sig trygga i sitt arbete men cirka 25 procent känner sig otrygga. Med tanke på att mer komplicerade och kompetenskrävande arbetsuppgifter ges till vårdpersonal inom äldreomsorgen ställs mycket högre krav på utbildning i framtiden. Arbetsgivaren har ansvar för att personalen har den utbildning/kompetens som arbetsuppgifterna kräver. Weurlander skriver i tidskriften Äldrecentrum " utbildning är ingen engångsföreteelse, den måste uppdateras hela tiden". Vårdpersonalen gör idag en heroisk insats och har mycken erfarenhet som skall tas tillvara men det måste kompletteras med bland annat medicinska kunskaper.

Motivation är själva grundtanken i rehabiliteringen. Vårdpersonalen tycker inte alltid att det är så lätt att motivera eftersom många äldre är dementa, svaga eller har dålig livsvilja. Det finns en förståelse från vårdpersonalen att visa respekt även för detta. Viljan att övertala är ändock det centrala. Vårdpersonalen försöker alltid lösa problem kring vägran att medverka i rehabilitering själva eller kontakta sina kollegor. I allt högre grad vänder de sig också till rehabpersonal (DAT och DSG) som ett resultat av ett förändrat arbetssätt. Tidigare, det vill säga före utbildningsinsatsen, arbetade DAT och DSG endast i liten omfattning i vårdtagarens hem och i team med vårdpersonalen. I undersökningen framkommer det att distriktssköterskan har en central roll i arbetet kring vårdtagaren och det är till dem som vårdpersonalen vänder sig med medicinska problem men även med frågor kring rehabilitering. Distriktssköterskan är en viktig samarbetspartner för DAT och DSG i rehabiliteringsarbetet. Noteras bör att vårdpersonalen ej i stor utsträckning vänder sig till läkare eller arbetsledning.

I ljuset av det som massmedia fokuserat på under vintern - våren 1998 "vanvården av gamla" måste personalens oro och tilltagande frustration över tidsbristen avhjälpas. En kombination av "fler händer i vården" och ökad kompetens är väsentlig för att kunna komma tillrätta med en del av de problem som vården av äldre dras med.

Indragningar i kommunernas budget, och som en följd av detta hot om uppsägning av vårdpersonal inom äldreomsorgen, skapar stor oro. Personalen upplever sig överbelastade, otillräckliga och ur stånd att påverka sin arbetssituation. På detta har vanvårdsdebatten lagts som ett tungt ok. En vårdpersonal uttrycker det så här: "periodvis gäller det bara att hålla allting flytande". Sammantaget skapar detta stress och är ogynnsamt både för personal och vårdtagare. Det kanske inte bara är tiden i sig som är en begränsande faktor utan vårdpersonalens hela arbetssätt och situation. Detta beskriver Freed-Solfeldt utförligt i rapporten "Tyvärr jag hinner inte".

Förutsättningen för en lyckad rehabilitering är att vårdtagaren själv är med och bestämmer de mål som rehabiliteringen skall ha, det anser en stor majoritet av vårdpersonalen. Vårdpersonalen ansåg att anhöriga skulle få vara med och påverka rehabmålen i betydligt högre grad vid sista mättillfället gentemot det första tillfället.

Undersökningen har visat att vårdpersonalen anser sig ha tillräckliga rehabkunskaper i större utsträckning efter utbildningsinsatsen än före. Denna allmänt riktade utbildning har alltså visat sig vara värdefull men det är dock viktigt med djupgående och fortlöpande utbildning. I en utvärdering av Rehab för äldre från Stockholm påpekas vikten av arbetsplatsförlagd utbildning, det vill säga att tid och möjlighet till handledning ges i den egna arbetssituationen för att upprätthålla ett rehabiliterande arbetssätt (Weurlander, Wånell 1997). Denna modell, att handleda vårdpersonalen "på plats" så att säga var ju en av grundtankarna med vårt projekt. Rehabiliteringspersonalen har också ändrat sitt arbetssätt på grund av de lärdomar de dragit från handledningen under projekttiden och arbetar nu i mycket större utsträckning tillsammans med vårdpersonalen i vårdtagarnas hem.

Med denna långtidssuppföljning har vi belyst de processer som startats i och med den teoretiska och praktiska utbildningen i rehabilitering. En boll har satts i rullning, ett nytt tänkande har slagit igenom, bollen rullar vidare. Med detta kan man inte slå sig till ro utan kunskap är som kondition - färskvara, den måste underhållas!

--------------------------------------------------------------------------------

BORTFALLSANALYS
Ett hundra åttiotre personer fick enkät 1 tillsänt sig. Av dessa valde 27 personer att inte svara. De 156 som svarade på enkät 1 fick också enkät 2. Denna gång blev bortfallet 53 personer (varav sju inskickade enkäter som var helt ifyllda men avkodade och därför inte kunde användas). Tredje enkätutskicket sändes till de 156 som besvarat enkät 1. Bortfallet blev 54 personer.

Vid samtliga enkätutskick hörde många av sig spontant och gav olika skäl till varför de inte svarade. De vanligaste orsakerna var bland annat barn- eller havandeskapsledighet, långtidssjukrivning och pensionering. Några hade också bytt arbete.

Av de som inte hörde av sig spontant ringde vi 1/3 vid varje tillfälle för att ta reda på orsaken till att de inte svarat. Det blev vid enkät 1 och 2 nio personer per tillfälle och sex personer vid sista mättillfället. Anledningar som angavs var familjeskäl, studier, semester, för mycket papper och några som glömt av att fylla i. De tyckte som helhet att utbildningen varit bra.

Referenser

  1. Andersson-Nordberg B. Rehabiliteringsmodell för äldre inom kommunens ansvarsområde. Linköpings kommun 1996.
  2. Dahl A. Äldrecentrum (tidskrift) nr 3 1997.
  3. Dehlin O. Hudiksvallmodellen för äldreomsorg utvärderad. Läkartidningen 1990; 38, 2927-28.
  4. Ekeström M-L. Att skapa ett bättre nätverk kring de äldre i särskilt boende med en obruten rehabiliteringskedja. Äldreomsorgen Stockholm 1996.
  5. Gurner U. Rehabilitering är avgörande för strokepatientens framtid. Tidskriften Äldrecentrum september 1994.
  6. Golcher-Json M, Hallberger Å. Vikten av träning för äldre och äldre-äldre. Vårdhögskolan i Borås 1996.
  7. Hansagi H, Allebeck P. Enkät och intervju inom hälso-och sjukvården. Studentlitteratur 1994.
  8. Höök O. Medicinsk rehabilitering. Nordstedts förlag 1995.
  9. Jarnlo G-B, Ceder L, Thorngren K-G. Early Rehabilitation at Home of Elderly Patients with Hip Fractures and Consumtion of Resources in Primary Care. Scand J Prim Health Care 1982;3.
  10. Landstingsrevisorerna. Geriatrikens utveckling. Rapport nr 5/95.
  11. Ottosson L-G. Leva eller överleva.
  12. Socialstyrelsen. Ädelreformen slutrapport 1996:2.
  13. Socialstyrelsen. Utvecklingsmedel till rehabilitering för äldre. 1995.
  14. Solfeldt-Freed M. Tyvärr jag hinner inte. Socialtjänsten Stockholm. FoUrapport nr 89 1988.
  15. Ström P. Aktivering i vardagen. Liber utbildning 1995.
  16. Ström P. Påverkar utbildning och handledning av vårdpersonal vid ett servicehus
  17. vårdtagarens funktionsförmåga? Umeå Universitet 1995.
  18. Svenska Kommunförbundet. Vårdkedjan Samarbete för att rehabilitera. 1996.
  19. von Sydow M. Livskvalitet och rehabiliteringsarbete. VÅRD nr 2 1995.
  20. Wallin E. Undervisning för långvårdspersonal om fysisk och psyksik rehabilitering. Sjukgymnasten nr 11 1986.
  21. Weurlander I, Wånell S-E. Rehab äldre 300 - slutrapport. Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum 1997:8.
  22. Westlund P, Andersson I, Larsson E, Lindgren-Selerud B. Måsen en plats för upprättelse. Blekinge FoU-enhet Rapport 1996:7.
  23. Äldreomsorg (tidskrift). Rehabilitering. 1994:1.


FoU-Rapport nr 024 från FoU-enheten i Södra Älvsborg - Rehabilitering för äldre.
Utvärdering av utbildningsinsatserna. Slutrapport. Projektområde Borås- och Skene lasarett, Södra Älvsborgs hälso- och sjukvårdsområde samt Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner., from FoU i Västra Götalandsregionen
http://au.researchweb.org/is/vgr/project/630